BIAFRABARN

Bostadsområdet Marielund i Norrköping kallas i mannamun för Biafra.
Jag har själv aldrig bott där men har jobbat på fritidsgården och haft många kompisar och en flickvän där.
Eller, flickvän och flickvän, jag tror aldrig att vi kysstes ens. Men jag såg en Roxy Musickonsert hos henne en gång.
Hon hade mynt-TV så vi var tvungna att springa och ringa på alla dörrar i trappuppgången för att växla enkronor.
Skriven efter att på en fest hört en mycket rörande och charmig beskrivning av hur det var att växa upp i Biafra.

Vi var små trasiga själar allihop
som hade upplevt livet alltför fort
Vi var samma sort
och vi längtade bort
Vi var små trasiga själar allihop

Brorsan gick vilse bland droger och skit
och blev allt mera mano-depressiv
Han slogs med kniv
det var ett jävla liv
Han gick vilse bland droger och skit

Fast han var en i gänget var han ensam ändå
Han var en av dom man aldrig kan nå
När vi träffas då och då
så smajlar han på
Han är en av dom man aldrig kan nå

Det är längesen nu men när jag tänker tillbaks
så är det med värme trots djungelns hårda lag
Vi hade varann, vi höll ihop i vått och torrt
När jag tänker tillbaka och många år har gått

Ikväll blev en kväll för nostalgi
Våran barndom blir vi aldrig fri
Alla vi
Biafrabarn
Våran barndom blir vi aldrig fri

Men missförstå mig rätt det finns ingen stund
Jag skulle byta bort, nej inte en sekund
Vi hade varann
och vår biafrahund
Jag byter inte bort en enda sekund

Du var så liten och betongen så hög
snacket gick om att Krullet var bög
Men det såddes ett frö bortom thinner och snö
Trots att du var så liten och betongen så hög

Vi var små trasiga själar allihop
som hade upplevt livet alltför fort
Alla vi
Biafrabarn
Vi var små trasiga själar allihop


text & musik: George Gustafsson
© Primary Rock 2005, 2006

© Primary Rock 2006
Tack till Bladets webakut!